Efter att ha harvat på några sega veckor vände det plötsligt förra söndagen då jag sprang löpbandspasset som jag skrev om förut. Det toppade jag med torsdagens springa-hem-från-jobbet-pass och som utvecklade sig till ett äkta gladpass med o-ande till Jessie J´s låt Domino.
Gullade lite med vaden i fredags och lördags. Har kommit fram till att bästa sättet att massera den är med hjälp av högerhälen. Om jag ligger på vänstersidan kan jag trycka på ordentligt med hälen och får bort den spända knutan på det viset. Det funkar också bra att ligga på rygg med knäna böjda och rulla vaden över höger knä. Nu har jag inte alls ont längre.
I söndags gav jag mig ut på en tvåmilare. Det blåste lite, men annars var det jättefint därute på landet. Vände borta vid fiskrökeriet, stängt för säsongen. Lyssnade sönder Dominolåten helt och hållet. Den gick på repeat i säkert en timme, men så kan jag nu också sjunga med i både o-o-o-andet och när hon sjunger Come on baby. Ha, om några månader orkar jag säkert sjunga med i hela låten.
Imorse blev det så morgonmysjogg till jobbet. Gick ju bra ju och jag testade farten på min teststräcka samtidigt som jag tryckte igång Precious Box med George Michael. (för nytillkomna läsare så går testet ut på att jag ska klara springa en särskild sträcka vid Kungsholms strand, 1,44 km lång, på max den tid det tar för låten att spelas klart. Otroligt stressande...). Kom fram till Stadshuset med 5 sekunders marginal. Men inte nog med det, de sista 200 meterna innan jag kom fram till jobbet drog jag till med en superspurt.
Var kommer kraften ifrån? Inte vet jag, men kul är det!!
Start - mål, 7,34 blankt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar