I fredags när jag promenerade till jobbet halkade jag vid Pampas
marina på en översnöad isfläck och föll handlöst bakåt. Slog i
bakskallen men reste mig upp lika snabbt som jag ramlat. Himlarns vad
förvånad man blir när sånt där händer. Det går så snabbt. På en
mikrosekund så ligger man där på rygg och sprattlar med benen i luften
och känner sig som en skalbagge på rygg. En bil gled sakta upp bredvid
och två hamnsjåare vevade ner rutorna och frågade hur det hade gått.
"Ingen fara" svarade jag kavat och försökte se oberörd ut.
Det
kändes inte heller så mycket just då men frampå eftermiddagen smög sig
en lite dov huvudvärk på och lite senare satte en rätt kraftig
träningsvärk runt nacke och hals in och det har jag dragits med sedan
dess. Nåväl, jag hade mössa på mig och kapuschongen på jackan lindrade
fallet så det kunde ha varit värre.
Jag tar det
lugnt med löpningen tills vidare men cykla funkar bra. Särskilt nu när
jag har bytt till vinterdäck så här lagom till varga-vintern. -11 grader
var det imorse. Om två veckor byter vi vinter mot svensk försommar då
vi åker till norra Spanien för att fira jul. Där lär det vara halkfritt
så man kan ta sig en och annan promenad utan att trilla omkull. Längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar