Kan inte annat än jämföra maran med ett koncentrat av en förlossning. "Graviditeten" är nästan lika lång, förberedelserna lika minutiösa och den sista tiden längtar man till att det hela ska sätta igång. Smärtan är svår att jämföra, båda gör ont på olika vis, men förloppet och tiden känns igen. Gemensamt för dem båda är att de ger en mycket speciella upplevelse som man kanske bara får vara med om någon eller några gånger i livet och det gäller att försöka vara närvarande till 100% hela tiden, trots smärtan och lidandet, och få med sig så många positiva minnen som möjligt. Mitt i det hela finns något alldeles särskilt, något fantastiskt och underbart.
Något mer som är alldeles särskilt, är mitt liv med min man och igår firade vi 20-årig bröllopsdag. Tänk vad tiden går fort när man har roligt!
Men på lördag får tiden inte gå för fort. Vid 14-snåret tänker jag stoppa klockan ett tag och bara njuta av att vara mitt i.
20 år senare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar