Mitt bästa löparminne

Mitt bästa löparminne har jag från en båtsemester för några år sedan. Det var i början av juli och den svenska sommaren bjöd på svenskt sommarväder. Isbjörnen, alltså ena sonen, var den enda som badade i det 11-gradiga vattnet, han tyckte det var "kokhett". Vi hade det lugnt och skönt.

Vi hade kommit till Fjärdlång som är en jättefin ö i närheten av Utö. Där finns både skyddade naturhamnar, vandrarhem och campingplats, en liten affär och så daglig förbindelse med Stockholm city.

På ön finns också några tama älgar som dyker upp lite här och var. En stod och gömde sig så finurligt bakom tre vasstrån. Han trodde verkligen att han inte syntes.

Runt ön, genom skogen, över ängarna, utmed vattnet och över en hög platå med världens finaste utsikt över skärgården, löper en fin liten skogsstig på ungefär 5 km. Den sprang jag några gånger under tiden vi var där.

Vid andra varvet, andra dagen, upplevde jag så mitt bästa löparminne hittills. Det är ett hyfsat motlut upp mot den där platån, så jag var lite mör i benen när jag kom upp på toppen. Där stannade jag en stund och hämtade andan och kollade in den vackra utsikten. Sen satte jag igång MP3n igen och begav mig nedåt mot båten.

Just då spelades låten Precious Box med George Michael. Den börjar lite försiktigt med nåt som låter som regn och sen bara fortgår den. Den har ingen markant takt utan rullar bara på och den är helt skön att springa till. Dessutom är den ganska lång, 7,5 minut. Så med den låten i öronen började jag springa nerför. Det gick hur lätt som helst. Stigen genom skogen var mjuk och skön för benen och fötterna, på vissa ställen fick jag ta ut stegen för att inte trampa på rötter, jag fick huka mig för en och annan kvist men det kändes som jag flög fram. Och hela tiden pumpade Precious Box i öronen. Det var helt magiskt och det tog ganska precis 7,5 minut att komma till båten.

Självklart ville jag uppleva det där igen, men dagen efter åkte vi vidare och när vi kom tillbaka ett år senare så infann sig inte det magiska igen. Det var bara den gången. Däremot gillar jag fortfarande låten som jag ofta sätter igång när jag springer till jobbet på morgnarna. Det finns en sträcka där den passar väldigt bra och där känslan blir något liknande den jag upplevde på Fjärdlång.

.