Haltande förresten, det är precis så jag går nu igen. Var på danspass förra måndagen och mitt i ett steg drog vaden ihop sig, exakt på samma vis som i våras. Jag försöker vara smart och avstår från löpningen och tränar alternativt istället. Även om jag gjorde ett litet försök att springa i söndags. Det tog 550 meter innan vaden sa ifrån, så jag vände om hemåt igen och hötte med näven i luften. Faansatanshelvetesjävlaskit!
Det här gör att jag kommer avstå från Vintermaran, vilket jag helt ärligt inte är så himla ledsen för. Efter en lång uppstartssträcka känns det äntligen som att kroppen svarar på träningen och jag stannar gärna kvar i det här moodet ett tag till, även om inte just löpningen funkar, istället för att bryta ner allt med en mara.
Det finns ju annat att sikta på under vintern. Vad sägs t ex om att damma av Löpbandslöpet*?
50 minuter är rekordet och med tanke på min stigande ålder (?!) är det nog så att det fortfarande är en tid att stå efter. Det är ändå snart tre år sen jag genomförde det senast, läs här om du vill veta hur det gick då.
Jag hade hemskt gärna velat köra Vasaloppet på nytt, men hann inte köpa startplats när anmälningen öppnade. Platserna tog slut på typ 10 minuter. Hela Sverige måste ha ställt väckarklockan och gått upp i ottan den där söndagsmorgonen i mars för att boka en plats. Visserligen är det inga problem att få tag i en startplats på Blocket så småningom, men då blir man hänvisad till sista startgrupp och den vill jag inte starta i en gång till (då blir man stående i första backen ca en timme).
Nä, istället lurade kusin vitamin med mig att anmäla mig till Årefjällsloppet som går den 29 mars. 7,5 mil genom skogen och över vidderna från Vallbo/Vålådalen till Åre. Det blir vinterns utmaning det. Kan fortfarande inte staka, bara diagonala så jag får lägga många timmar på min teknik och lära mig åka skidor på riktigt. Det blir roligt det. Har redan blivit kompis med stak-maskinen på gymmet och så kör jag lite rodd varje gång jag är där för att staga upp ryggen.
Nästa mara då? Jag är i valet och kvalet med hur ska jag göra med Stockholm marathon. Det blir femte gången gillt i så fall och bara det kunde vara en anledning till att anmäla sig. Men liksom, är det verkligen loppet för mig, då jag når mitt mål? Mina erfarenheter från loppet är inte helt igenom positiva och det är inte heller känt som en lättsprungen mara. Kanske finns det andra som passar bättre. Ja, det där måste jag snart bestämma mig för hur jag ska göra med för även här börjar platserna gå åt.
Ingen anledning till depp alltså, inställd mara till trots. Se där, nu fick sig bloggen nåt till livs igen. Hörs snart igen.
*Löpbandslöpet funkar ungefär som att ta Simborgarmärket, fast på löpband istället och med tidtagning som en ingrediens. Alla kan hänga på och det går till så här:
- Välj en lämplig sträcka, t ex 2, 5 eller 10 km
- Spring sträckan en eller två gånger så du har en tid att utgå från
- Sätt upp ett datum när du vill köra Löpbandslöpet, ca 10 v framåt
- Sätt upp en måltid för distansen
- Träna, träna, träna
- Kör Löpbandslöpet det datum du bestämt dig för
- Ta med din hejjaklack så du får ordentligt med stöd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar